Han var katten som tyckte om att bli klappad under hakan, som tyckte om när jag gick omkring och bar på honom så mycket att han för det mesta inte ville släppa taget.
Alfons brukade alltid väcka mig varenda morgon, om morgontrötta jag inte gick upp klöste han på väggarna, på min dunnfilt, kittlade mig i ansiktet med sina morrhår,dreglade mig i ansiktet, satte sig på min mage, eller så petade han mig i ansiktet med tassarna. Han såg till att jag först gick på toaletten och sedan in i köket för hans frukost och min, genom att gå framför mig till toaletten och sen vidare till köket på samma vis.
Han var en gammal kisse som vant sig vid att vara ensam katt. Så när andra katter försökte gå förbi våran balkong så klättrade han en gång upp på mina axlar och pälsen ställde sig upp på ryggen. Och gav katten där nere en sträng blick tills den bakade tillbaka och försvann. Han var den katten som rusade fram till dörren så fort någon plingade på, och luktade och strök sig mot besökarens ben. Besök var alltid uppskattat.
Alfons var katten som gillade att ligga i knät, sova bredvid mig, och dra mig i håret emellanåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar