Vi i familjen kände att nu var det dags för nästa djur, och detta djur skulle bli en hund som var familjekär. Vi kollade igenom många raser tills vi till slut bestämde oss för ett stycke svart Labrador. Vi hittade denna lilla svarta labrador utanför Uppsala i en litet samhälle hos en uppfödare. Hon var så liten och söt, med den svarta pälsen och dom blå blå ögonen som jag drunknade i. Det känns som att vi verkligen växte upp tillsammans.
Hon växte upp till en stor Moa. Folk trodde att Moa var en hanne , som hette Noa så stor var hon! Jag och Moa brukade kasta boll eller liknande och efter ett tag så tyckte Moa att det var min tur att hämta bollen, hon kunde ligga och gnälla och krafsa mig på benet tills jag (ibland) gick med på att hämta bollen.
Moa såg mig och min lillasyster som systrar i flocken och min mamma som flockledaren så klart. Vi brukade få varsin morot och Moa ville alltid ha den största moroten! Jag och Lillasyster fick ta morötterna som var lite mindre. Hon var den kärleksfulla sociala labradoren som gärna satte sig ner och väntade på att folkmassan från tunnelbanan gått förbi så att hon kunde få hälsa på så många som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar